Nu tänkte jag skriva lite om serien. Först och främst är den skriven av min klasskompis Raquel. Hon skrev den när hon var en liten tjej med vild fantasi. Jag har inte ändrat någonting i texten, det är därför den är så speciell - men väldigt rolig!
Hon skrev den i sin dagbok i skolan med små fula bilder till, haha. Och allt var helt rörigt, så jag har styckat upp och lagt om texten så det blev en mer sammanhängande historia. Det blev tolv rutor till slut. Jag tänkte skriva lite om varje ruta, för jag har en del att säga om varje:
1. Jag tänkte mig en typ av filmposter. En klassisk tjej som tittar upp mot något skräckinjagande. Det enda exemplet jag kan komma på är Jaws (Hajen) men där är det ju en haj som är i nederkant.. ni fattar säkert vad jag tänkt. När jag läser texten tänker jag också att hon är ute och går i mörkret typ vilket jag försökte förmedla med ytterkläderna.
2. I första bilden är det en form som man inte ritkigt ser vad det är. Kan vara en gatlyckta. Men i den här bilden tar den form och blir ett UFO! Som snabbt swooshar förbi. Inte så mycket mer att säga egentligen. Men jag tänker att det byggs upp lite som en klassisk rymdvarelsefilm: Först ser man något konstigt. Sen kommer UFOt, när man berättar om det är det ingen som tror en. Vilket leder över till tredje bilden:
3. Ingen tror på det man ser - trots att det är helt uppenbart. Jag kom på att jag ville ha sådana där prickiga/streckiga effekter på denna bilden när jag skrev "Poff!" som jag sen förde över till nästan alla andra bilder. Vissa mer, vissa mindre. För att skapa rytm och balans.
4. Precis som i rymdfilmerna hittar man någon som är på samma spår som en själv. Jag tänker att när Raquel skrev detta var internet något nytt och hett, man kanske använde någon mailklient och skrev meddelanden till sina kompisar, ofta korthugget eftersom det tog tid att hitta alla tangenter. Jag tycker den bilden är rolig. Påminner om mail jag brukade på, som alltid avslutades med "MVH (+ namn)".
De första fyra bilderna hör ihop på ett bra sätt, det är vardag och det är något konkret. De bilderna är på riktigt. Sen kommer fantasin, därför la jag in titeln efter de fyra första bilderna. Där Raquels namn står över mitt eftersom jag känner att det mest är hennes berättelse.
5. Nick Pope. Hur kul är inte det? Jag får lite känsla av att när man skriver/ritar konspiratoriska berättelser (som detta utvecklas till) måste man ha med kostymklädda män, och det är precis det Nick Pope är och fyller den rollen i den här berättelsen.
6. Sen börjar sub-ploten. Den som ska få oss övertygade om att rymdvarelserna finns. Jag älskar texten: "Titanic gickinte på ett isberg. Titanic var osänkbart" - det sätter stämningen för allting. Där man tar en sanning alla vet om, myntad av de som byggde Titanic. Det går inte att sänka det här skeppet. Med det som utgångspunkt kan man skriva de mest vilda konspirationsteorierna - eftersom det måste krävts något oerhört för att få det att sjunka trots dess osänkbarhet.
7. Ny sida. Halva tiden har gått så att säga och det är dags för oss att faktiskt få se en rymdvarelse. Också makalöst roligt formulerat: "Exemplar av människor". Det låter som att rymdisarna plockat människor som blåbär eller något. Därför valde jag att göra en jättevarelse med svampkorg - människan är i det här fallet Rose från filmen Titanic från 97 (tror jag den släpptes?) som desperat ropar efter sin älskade Jack. Antagligen en utav de roligaste rutor jag ritat.
8. Jag gillar hur vattnet och molnen sömlöst går ihop med bilden bredvid. Explosionen blev jag nöjd med också, och det ser roligt ut hur rymdvarelsen sänker sig ner i havet - vilket är en rolig detalj senare i berättelsen.
9. Människa med en sorts munkavle, som ska förklaras med de kommande bilderna. Denna bild är nog den jag är minst nöjd med. Finns inte så mycket mer att säga än att det ser lite ut som en lögnaktig murvel som inte kan säga vad som står på på ritkigt.
10. Bilderna 10 och 11 skulle jag velat ha haft bredvid varandra egentligen. Men det gick inte riktigt. Men det skulle blivit snyggt med två ansikten som tittar mot varandra eller bort från varandra. I alla fall. Gillar den koncentrerade blicken och strecken runt om gubben som att hela kroppen skakas medans information sipprar ut genom skallen.
11. Det förvånande uppvaknandet. Jag tänker lite att gubben tänker: "Just det! Det var ett isberg!!!". För att återknyta till bild åtta - man kan tänka sig att rymdvarelsehuvudet kan se ut som ett isberg om man kollar i den lilla bilden gubben har i sitt huvud på bild 11. Eller något. Det går säkert att tänka så! Det var så jag tänkte när jag ritade i alla fall.
12. Avslutet. Jag tycker jag fick till hennes jävlar-anamma bra, med den knutna näven och en vild pepp i ögonen. Och i bakgrunden seglar ett litet UFO förbi för att kittla vår fantasi om att det faktiskt finns något där ute..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar