Blixtrarna

Påtal om barnslighet tänkte jag på ett minne jag hade som liten. Ni vet sådana där "cigarrer" som växer i vass och sådant? De är bruna och fluffiga om man bryter de på mitten. Sådana växte massor utav bakom mitt hus när jag bodde på Gotland. Det var ett dike som gick längs en åker och det fanns hur många som helst.

Vi i vårt gäng brukade plocka dessa och samla på. Grävde gropar för att spara våra dyrbara cigarrer. Men gång på gång när vi skulle kontrollera ifall de var kvar var de försvunna. (Antagligen tagna av fåglar för att bygga bon eller eventuellt bara att de förmultnat i jorden, eller tagna av någon räv eller nåt) Övertygade om att det var ett annat gäng som tagit dom började vi samla ihop kvistar och andra tillhyggen för att försvara vår skog och våra skatter.

Vi målade blixtrar och varningsgrejer på träden, för att man skulle hålla sig undan och veta att man inte bråkar med oss:

Jag tycker det på något sätt tangerar temat provokation och tänket på något sätt. Hur vi bygger barrikader för att skydda vad som är vårt.