Faktum är att jag tycker att provocera bara för att provocera (jag tittar på dig, Lars Vilks!) är väldigt omoget. Vad vill ni!?
Men det var då jag kom på det. Nyckeln till min bildserie.
Här är en liten del ur första bilden jag gjorde, hela fick inte plats i scannern. Det är en liten pöjk som gör den klassiska "långnäsa" åt en kontorsgunne (som alltså inte fick plats i bilden).
Det såg lite tomt ut så jag slängde med en liten portfölj. Jag gillar tanken på att det ser väldigt barnsligt ut men att det på något sätt får representera temat som ska vara/känns allvarligt.
haha, kompiis, jag avskyr hela grejen med att provocera för att provocera också. jag ser det här mer som att jag vill ha en öppen kanal, inte provocera. jag ser inte mitt eget som provokativt heller. jag tror inte att något kan 'vara' provokativt, utan att provokationen enbart uppstår hos någon. fattar du vad jag menar? det är subjektivt allting.
SvaraRadera